Tankar om den senaste tiden
Den senaste tiden har varit väldigt omtumlande. Det är inte mycket som är på det klara - därför blir det tämligen svårt att skriva och försöka sammanfatta någonting i det här läget.
Vi är vidare i Svenska cupen efter den något upphaussade matchen mot Hammarby. Ett följe som sen grupplottningen gjort allt för att hetsa och trigga igång rivaliteten. "Vi ses på Möllan!". Jaha... Svårt att inte bli besviken efter alla månader av hot och hets.
Polisen var som vanligt den överlägsna firman och vi önskar Hammarby lycka till i sin anmälan av polisen efter helgens övervåld.
Men i helheten är det obetydligt gentemot nyheterna vi fick ta del av på lördagsmorgonen - Showan, vår broder och medlem är på bättringsvägen! Den långa rehabiliteringsprocessen börjar så sakta och vi längtar alla något enormt tills han kan stå med oss på läktaren igen.
Alla hälsningar, all solidaritet, allting betyder och ger vår broder och medlem den kraft och styrka han behöver för att ta sig igenom detta. Responsen har varit helt enorm - från varje hörn i världen har det strömmat in hälsningar. Det är jävligt fint. Milt beskrivet. Vi vill skicka ett extra tack till de följen i Sverige som visat stöd och solidaritet på läktarna, i synnerhet Yellow Fanatics från Elfsborg. Utöver Elfsborgsläktarens stödbanderoll reste de ner med 15 man till söndagens demonstration och samlade själva in 1427 kronor i stöd för Showan och hans projekt.
Samtidigt, mitt i allt kaos så enar sig MFF-familjen på ett helt nytt sätt. Lördagens manifestation och vårt block på söndagens demonstration var så värdigt vår kamrat det bara kunnat bli. Hur saker och ting utvecklar sig får vi se med tiden.
Men vad vi kan se klart och tydligt är:
Styrelsen är mer ryggradslösa än någonsin. Det finns inte någon som helst acceptans eller förståelse för det uppriktigt sagt vidriga beteende som styrelsen uppvisat efter den gångna helgen.
Allting som vår ordförande försöker slingra omkring sig i media med är lögner och ryggradslöst skitsnack för att försöka rädda »varumärket«. Det var inte bara att sova på saken - styrelsen hade mer än ett dygn på sig och fick mer än en gång förklarat tydligt för sig vilka reaktionerna skulle bli. Men styrelsen valde trots det att säga nej till banderollen.
Vi hade inte ens behövt »fråga om lov«, vi hade fått in banderollen i vilket fall som helst - men att kunna dra konflikterna till ytan för att visa styrelsens riktiga ansikten tycks vara ett hyfsat effektivt vapen för att tydliggöra den helt bisarra världsbild som vår styrelse lever i. Att vara så alienerad från sina gräsrötter är skrämmande. Styrelsen har skjutit sig i foten en gång för mycket nu. Hur saker och ting kommer utveckla sig får vi se med tiden, men en sak är säker - samförståndets tid är förbi.
Svenska cupen rullar vidare där vi nu är två matcher från finalen. Lördagens match blir förhoppningsvis inte något större hinder i jakten på vårt femtonde cupguld. Vi ses på ståplats!