Summering av veckan som gått
Helsingborg hemma
Årets första derby är nu spelat och sammantaget kan vi konstatera att vi fortsätter hålla hög klass på läktaren medan spelet på planen lämnar saker att önska. Det oavgjorda resultatet känns otroligt bittert och återigen har vi ett poängbortfall till följd av en tappad ledning. Så här kan det inte hålla på längre, vi måste börja inkassera trepoängare innan vi halkar efter. Vi kräver fortfarande guld och det är inte omöjligt men det krävs att en spelidé sätter sig illa kvickt för att vi ska vara med och kriga när serien avgörs.
Strax innan lunchtid började folk droppa in på pubarna kring Möllan och ultrassamlingen växte sig större ju längre tiden gick. Samlingen för aktionen mot ståplatsreduceringen var utlyst till klockan fem. Strax innan avmarsch radade över 100 ultras upp sig för en gemensam gruppbild för att sedan i gemensam trupp vandra mot torget för att ta fronten i manifestationen.
Ackompanjerat av en banderoll med texten ”Bevara ståplats” tågade hundratals MFF:are Bergsgatan upp för att visa sitt missnöje mot avregleringen av ståplats. Pyroteknik tändes och sångerna ekade längs hela marschvägen fram till Nya Stadion. Uppslutningen var godkänd men vi i fortsättningen måste vi bli bättre på att gå i en lugn och sansad takt för att inte gångtempot ska skena iväg för mycket.
Väl på Stadion fylldes läktarna på snabbt. Pulsen ökade, intensiteten tilltog och stämningen gick att ta på ju närmre vi kom avspark. Enligt rapport från innerplan lät de högsta ljudtopparna under onsdagens uppvärmning bättre än de bästa under hela matchen mot Norrköping. Vi kunde tydligt se vilken urladdning som var att vänta redan innan matchen.
Vid spelarnas inmarsch rullade MT96 OH-flagga ner över läktaren, en stilren och enkel kreation men ack så stilig. Strax därpå var det dags för oss i Supras Malmö tillsammans med våra vänner i resten av Ultras Malmö att bjuda på det hittills mest storslagna pyrotekniska arrangemanget på Nya Stadion. I god tid hade vi placerat oss längs med fonden på ståplats i enhetlig klädsel. Vi talade med folk runt omkring oss och uppmanade dessa att ta ett par steg bakåt för att skapa ett bra utrymme för våra brännare, allt för att kunna genomföra arrangemanget på ett så säkert sätt som möjligt.
Under den första halvleken var stämningen väldigt god. Med en bra variation på ramsorna, höga ljudtoppar, kontinuerlig sång och inlevelse skapade vi på läktarna tillsammans en atmosfär värdig ett derby. Helsingborg fick inte en chans att höras, och gav mer eller mindre upp kampen ganska tidigt. 10 minuter innan halvtidsvilan tog vi ledningen med 1-0 genom Simon Thern. Den väntade ledningen bidrog till att resterande tid blev en himmelsblå fest med halsdukar, flaggor, stark sång och pyroteknik.
När den andra halvleken skulle inledas genomförde bägge sidor en gemensam manifestation mot den väntande ståplatsreduceringen. Genom att täcka sidorna av vår ståplats med OH-flaggor föreställande stolar, visualiserade vi väldigt väl vad som väntar om beslutet inte hävs. Vi är väldigt glada för att alla parter, supportrar, spelare och föreningen, jobbar mot samma mål. Budskapet kan inte bli tydligare, och vi har stora förhoppningar på att fotbollssverige tillsammans lyckas uppnå målet, precis som vi gjorde i 51%-frågan för några veckor sedan.
Den andra halvleken blev en ganska dyster historia. Spelet på plan såg inte alls lika tryggt ut som i den första halvleken, och med endast en 1-0 ledning började nervositeten att öka. Detta avspeglade sig på läktaren då vi inte alls nådde upp i samma nivå som vi höll i den första halvleken. I den 75e minuten kom så den inte helt oväntade kvitteringen, och besvikelsen la sig som en tung matta över läktarna.
Vi är och kommer aldrig vara nöjda med ett oavgjort resultat mot Helsingborg, speciellt inte på hemmaplan. Dessutom var det extra viktigt med en vinst med tanke på de sex poäng som vi har att hämta upp. I sin helhet är vi nöjda med dagen, med tanke på marschen, manifestationen och läktarinsatsen, men inte med resultatet.
Brommapojkarna borta
Efter poängtappet i derbyt var vi tvungna att vinna mot BP för att inte halka för långt efter toppen. Vi ska alltid förvänta oss tre poäng mot lag som Brommapojkarna, men med tanke på skadesituationen och den nuvarande formkurvan kändes det inte optimalt.
Med facit i hand kan vi konstatera att vi vann, trots en inte alltför sprudlande fotboll. Varför vi fortfarande har problem att behålla en ledning med 1-0 är oroväckande, och någonting laget måste bli bättre på att hantera. Vi ska dock inte dra för stora växlar av detta nu, utan kan istället passa på att njuta av en efterlängtad tre-poängare.
I startelvan fick vi se en ganska oväntad comeback i form av Daniel Andersson, som tog en plats i mittförsvaret. Vi vill passa på att än en gång hylla denna legendar, efter en insats lika stabil som vi har haft för vana att uppleva. Idag finns det tyvärr alldeles för få spelare som spelar med ett så stort hjärta som denna påg. Tack Daniel!
Nu väntar ett uppehåll innan vi tar oss an Syrianska på bortaplan den 20e juni. Förhoppningsvis får de skadade spelare en chans att återhämta sig och vara tillbaka med full kraft till denna match. På återseende!
